Christopher Gillberg, forskningsskandalen och dess betydelse för svenska barn

Jag läste nu i tidningen GP att Christopher Gillberg, enligt mig en av Sveriges absolut värsta människor, står i sista instans efter att bäst han kunnat ha försökt undvika stå till svars för det han gjort. Bakgrunden är den s.k. Göteborgsstudien, det uppdrag han fick av staten att följa barns utveckling till vuxen ålder i socialmedicinskt syfte. Samhället ville ta reda på om man kunde förebygga den negativa utveckling vissa människor visar upp, de som i vuxenålder blir brottslingar, socialt utslagna eller drabbas av annan problematik. Gillberg skickade med början 1977 ut frågeformulär till förskollärare i Göteborg med omnejd, som utan att tillfråga eller informera barnens föräldrar började samla in information om dessa barn, som skulle ligga till grund för denna studie.

Uppdatering: Ack att jag inte lade märke till förrän nu att det funnits en debattartikel rörande detta här också. Länkar för bloggkoppling.

Gillberg och hans forskarkollega satt då med intima uppgifter om 3400 små barn. Han gjorde ett urval på 10% ur dessa, barn han ansåg kunde lida av det han senare skulle kalla “DAMP”. Dessas öde skulle han och hans team följa till vuxen ålder, utan någon anonymitet. Gillberg lämnade aldrig någonsin ut data ur denna studie, utan endast sina egna resultat, och det han i sin forskning ansåg sig komma fram till var att de som diagnostiserats i ung ålder även hade problem som vuxna, att deras problematik bestod. Ute i samhället finner man hur många människor som helst som vittnar om hur de själva eller andra människor omkring dem visserligen var stökiga som barn, hade svårt att sitta still eller något, men att de ändå kunde finna sin väg i livet. Gillbergs forskning tycktes visa att det motsatta gällde, att dessa människor var helt dömda till misär utan samhällets intervention.

Gillberg har skrivit åtskilliga avhandlingar och debattartiklar om detta med “neuropsykiatriska funktionshinder”, som det kallas i Sverige. Han är den som betytt mer än någon annan i vårt land för att göra diagnostiska etiketter till en del av vardagen, och försökte även lansera sin egen etikett kallad “DAMP”, vilket i stort sett var den internationellt erkända etiketten ADHD samt brister i motorik. Hans etikett nådde dock aldrig någon framgång utanför hans egen domän – Sverige – och även här har man nu börjat överge hans påfund och övergått till ADHD istället.

Gillbergs människoförakt

Genomgående för alla hans resultat är att de som får etiketter anses vara helt hopplösa och egentligen utan några hedervärda egenskaper överhuvudtaget. Det skulle vara för mycket arbete att gå in i detalj om detta, men i hans böcker skriver han faktiskt sådana befängda saker som att dessa personer luktar illa, att de blir seriemördare och mordbrännare som vuxna, att de är dömda att misslyckas med skola och arbetsliv osv osv, det går en mycket enkel röd tråd genom alla dessa resultat. Föraktet mot de människor han studerar är mycket uttalat.

Hans mest ökända bidrag är den debattartikel han skrev i DN debatt den 20 mars 1997 tillsammans med Sophie Ekman, kallad “Skolan knäcker 120 000 barn”, vilket avser nästan 10% av landets minderåriga befolkning. Några av de tankar han uttrycker om dessa barn här är dessa:

“Men för alla dessa barn, 120 000 svenska barn mellan 3 och 18 år, är varje dag som de inte blir sedda ‘med rätta ögon’ en dag då deras självkänsla urholkas och då grunden till misstro mot vuxenvärlden och mot samhällets normer långsamt läggs.”

Helt otroligt att en forskare kan uttala sig så. Även detta hade stämt in på 100% av den population man studerat tidigare så hade man ändå inte kunnat förutsätta att detta var sant även i framtiden. Naturligtvis är detta påstående, liksom praktiskt taget all hans “forskning”, rent dravel.

“Barn med DAMP, ADHD, Asperger och Tourette har också i minst hälften av fallen därtill dyslexi.”

Ännu ett helt vansinnigt och ogrundat påstående från Gillbergs sida. Om du vill se dårskapen i dess helhet, tryck på bilden ovan för att läsa själva artikeln. Allt handlar om att barnen (så många som 10% av alla barn) är helt hjälplösa utan specialistinsatser.

Gillberg har ifrågasatts vitt och brett

Gillbergs Göteborgsstudie ifrågasattes dock av bl.a. sociologen Eva Kärfve. Jag instämmer visserligen inte i hennes grundsyn att dessa etiketter snarare orsakas av miljöfaktorer än arv – jag anser vetenskapen klart visat att vissa föds annorlunda, med genetiska särdrag som gör att de också utvecklas annorlunda. Jag är dock övertygad att människor kan hitta sitt eget skrå på egen hand bara de får råda över sina egna liv, vilket är anledningen till att Gillberg gör mig så förbannad – han anser att barn måste få dessa etiketter, att de ska få höra att deras enda chans att bli fungerande vuxna är att växa upp med en lång rad personliga assistenter omkring dem, vilket naturligtvis kommer knäcka deras självkänsla.

När Gillberg var på väg att tvingas låta andra forskare granska den data han grundat sina slutsatser på, så strimlade hans team materialet med hänvisning till sekretessen. Inte heller var man intresserad av att ersätta personernas identitet med koder heller. Ingen annan skulle helt enkelt få tillgång till materialet. Han hade personligen, med sitt människoförakt, suttit och grävt i detaljerna om människors liv, fått tillgång till alla de uppgifter myndigheter samlar på sig om dessa, och säkerligen förnöjt sig ordentligt på detta sätt under resans gång. Människor han uppfattade som konstiga och störda fick se sina liv utflätade rakt framför hans ögon. Och nu gjorde man stor sak av att andra forskare skulle få granska materialet eftersom de inte trodde på Gillbergs slutsatser?

Den naturliga slutsats man drar är förstås att Gillbergs resultat inte var något annat än buffel och båg. De hade säkerligen klarat sig bra ändå, trots att samhället inte hade gjort någon intervention i deras liv annat än att följa deras utveckling. Ack så trevligt att leva i ett land där man kan få bli ovillig försökskanin på detta sätt också, för övrigt. Liksom, vem vill inte vara en del av någon annans sociala experiment? I materialet ingick uppgifter som familjerelationer, sexualitet och brottslighet. Finns det något man kan få hålla hemligt i socialstaten Sverige?

Gillbergs forskning och betydelsen för Sverige

Denna Göteborgsstudie har i stort sett legat till grund för Gillbergs karriär som barnpsykiatriker. Det är min personliga uppfattning att han aldrig hade kommit vidare långt i ett land som respekterade människors privatliv, vilket inte vår svenska stat gör. Han har genom denna studie haft tillgång till material som få andra forskare kunnat drömma om, och därför anser jag det vara ett erkännande att hela hans karriär och forskningsinsats är ett enda bluffmakeri, när han förstörde detta material istället för att låta det granskas.

Det som jag anser vara av största vikt i detta ärende är den betydelse hans slutsatser kan få för framtida barn, de som ges etiketter och interventioner i tron att de skulle utvecklas negativt utan dem, stämpling och interventioner som ofta just innebär en destruktiv utveckling, då barnet inte längre tillåts intala sig själv att han eller hon är normal. Därför anser jag att det skulle vara en självklarhet för Gillberg att låta andra forskare granska materialet, som en kritisk röst – för att förhindra att Gillberg medvetet tillåts ljuga om barns utveckling med syfte att skapa en mängd jobb för offentliganställda.

Jag blir också besviken över att Centrum för rättvisa ställt sig i hans tjänst. När de började föra människors grupptalan trodde jag att de var på den lilla personens sida, medan Gillberg står för det mest unkna i vår egen statsmakt.

Detta börjar kanske bli lite långt nu, och om jag skulle redogöra för all min kritik av Christopher Gillberg skulle jag nog kunna skriva en hel bok om endast detta. Det är tragiskt att Gillberg än i dag får forskningspengar och till och med härom året en utmärkelse av kungen.

Det jag istället skulle vilja se är att vårt samhälle helt fryser ut Gillberg för hans framfart och för att han brutit mot det förtroendeuppdrag han hade genom att bedriva Göteborgsstudien.