Christopher Gillberg, forskningsskandalen och dess betydelse för svenska barn

Jag läste nu i tidningen GP att Christopher Gillberg, enligt mig en av Sveriges absolut värsta människor, står i sista instans efter att bäst han kunnat ha försökt undvika stå till svars för det han gjort. Bakgrunden är den s.k. Göteborgsstudien, det uppdrag han fick av staten att följa barns utveckling till vuxen ålder i socialmedicinskt syfte. Samhället ville ta reda på om man kunde förebygga den negativa utveckling vissa människor visar upp, de som i vuxenålder blir brottslingar, socialt utslagna eller drabbas av annan problematik. Gillberg skickade med början 1977 ut frågeformulär till förskollärare i Göteborg med omnejd, som utan att tillfråga eller informera barnens föräldrar började samla in information om dessa barn, som skulle ligga till grund för denna studie.

Uppdatering: Ack att jag inte lade märke till förrän nu att det funnits en debattartikel rörande detta här också. Länkar för bloggkoppling.

Gillberg och hans forskarkollega satt då med intima uppgifter om 3400 små barn. Han gjorde ett urval på 10% ur dessa, barn han ansåg kunde lida av det han senare skulle kalla “DAMP”. Dessas öde skulle han och hans team följa till vuxen ålder, utan någon anonymitet. Gillberg lämnade aldrig någonsin ut data ur denna studie, utan endast sina egna resultat, och det han i sin forskning ansåg sig komma fram till var att de som diagnostiserats i ung ålder även hade problem som vuxna, att deras problematik bestod. Ute i samhället finner man hur många människor som helst som vittnar om hur de själva eller andra människor omkring dem visserligen var stökiga som barn, hade svårt att sitta still eller något, men att de ändå kunde finna sin väg i livet. Gillbergs forskning tycktes visa att det motsatta gällde, att dessa människor var helt dömda till misär utan samhällets intervention.

Gillberg har skrivit åtskilliga avhandlingar och debattartiklar om detta med “neuropsykiatriska funktionshinder”, som det kallas i Sverige. Han är den som betytt mer än någon annan i vårt land för att göra diagnostiska etiketter till en del av vardagen, och försökte även lansera sin egen etikett kallad “DAMP”, vilket i stort sett var den internationellt erkända etiketten ADHD samt brister i motorik. Hans etikett nådde dock aldrig någon framgång utanför hans egen domän – Sverige – och även här har man nu börjat överge hans påfund och övergått till ADHD istället.

Gillbergs människoförakt

Genomgående för alla hans resultat är att de som får etiketter anses vara helt hopplösa och egentligen utan några hedervärda egenskaper överhuvudtaget. Det skulle vara för mycket arbete att gå in i detalj om detta, men i hans böcker skriver han faktiskt sådana befängda saker som att dessa personer luktar illa, att de blir seriemördare och mordbrännare som vuxna, att de är dömda att misslyckas med skola och arbetsliv osv osv, det går en mycket enkel röd tråd genom alla dessa resultat. Föraktet mot de människor han studerar är mycket uttalat.

Hans mest ökända bidrag är den debattartikel han skrev i DN debatt den 20 mars 1997 tillsammans med Sophie Ekman, kallad “Skolan knäcker 120 000 barn”, vilket avser nästan 10% av landets minderåriga befolkning. Några av de tankar han uttrycker om dessa barn här är dessa:

“Men för alla dessa barn, 120 000 svenska barn mellan 3 och 18 år, är varje dag som de inte blir sedda ‘med rätta ögon’ en dag då deras självkänsla urholkas och då grunden till misstro mot vuxenvärlden och mot samhällets normer långsamt läggs.”

Helt otroligt att en forskare kan uttala sig så. Även detta hade stämt in på 100% av den population man studerat tidigare så hade man ändå inte kunnat förutsätta att detta var sant även i framtiden. Naturligtvis är detta påstående, liksom praktiskt taget all hans “forskning”, rent dravel.

“Barn med DAMP, ADHD, Asperger och Tourette har också i minst hälften av fallen därtill dyslexi.”

Ännu ett helt vansinnigt och ogrundat påstående från Gillbergs sida. Om du vill se dårskapen i dess helhet, tryck på bilden ovan för att läsa själva artikeln. Allt handlar om att barnen (så många som 10% av alla barn) är helt hjälplösa utan specialistinsatser.

Gillberg har ifrågasatts vitt och brett

Gillbergs Göteborgsstudie ifrågasattes dock av bl.a. sociologen Eva Kärfve. Jag instämmer visserligen inte i hennes grundsyn att dessa etiketter snarare orsakas av miljöfaktorer än arv – jag anser vetenskapen klart visat att vissa föds annorlunda, med genetiska särdrag som gör att de också utvecklas annorlunda. Jag är dock övertygad att människor kan hitta sitt eget skrå på egen hand bara de får råda över sina egna liv, vilket är anledningen till att Gillberg gör mig så förbannad – han anser att barn måste få dessa etiketter, att de ska få höra att deras enda chans att bli fungerande vuxna är att växa upp med en lång rad personliga assistenter omkring dem, vilket naturligtvis kommer knäcka deras självkänsla.

När Gillberg var på väg att tvingas låta andra forskare granska den data han grundat sina slutsatser på, så strimlade hans team materialet med hänvisning till sekretessen. Inte heller var man intresserad av att ersätta personernas identitet med koder heller. Ingen annan skulle helt enkelt få tillgång till materialet. Han hade personligen, med sitt människoförakt, suttit och grävt i detaljerna om människors liv, fått tillgång till alla de uppgifter myndigheter samlar på sig om dessa, och säkerligen förnöjt sig ordentligt på detta sätt under resans gång. Människor han uppfattade som konstiga och störda fick se sina liv utflätade rakt framför hans ögon. Och nu gjorde man stor sak av att andra forskare skulle få granska materialet eftersom de inte trodde på Gillbergs slutsatser?

Den naturliga slutsats man drar är förstås att Gillbergs resultat inte var något annat än buffel och båg. De hade säkerligen klarat sig bra ändå, trots att samhället inte hade gjort någon intervention i deras liv annat än att följa deras utveckling. Ack så trevligt att leva i ett land där man kan få bli ovillig försökskanin på detta sätt också, för övrigt. Liksom, vem vill inte vara en del av någon annans sociala experiment? I materialet ingick uppgifter som familjerelationer, sexualitet och brottslighet. Finns det något man kan få hålla hemligt i socialstaten Sverige?

Gillbergs forskning och betydelsen för Sverige

Denna Göteborgsstudie har i stort sett legat till grund för Gillbergs karriär som barnpsykiatriker. Det är min personliga uppfattning att han aldrig hade kommit vidare långt i ett land som respekterade människors privatliv, vilket inte vår svenska stat gör. Han har genom denna studie haft tillgång till material som få andra forskare kunnat drömma om, och därför anser jag det vara ett erkännande att hela hans karriär och forskningsinsats är ett enda bluffmakeri, när han förstörde detta material istället för att låta det granskas.

Det som jag anser vara av största vikt i detta ärende är den betydelse hans slutsatser kan få för framtida barn, de som ges etiketter och interventioner i tron att de skulle utvecklas negativt utan dem, stämpling och interventioner som ofta just innebär en destruktiv utveckling, då barnet inte längre tillåts intala sig själv att han eller hon är normal. Därför anser jag att det skulle vara en självklarhet för Gillberg att låta andra forskare granska materialet, som en kritisk röst – för att förhindra att Gillberg medvetet tillåts ljuga om barns utveckling med syfte att skapa en mängd jobb för offentliganställda.

Jag blir också besviken över att Centrum för rättvisa ställt sig i hans tjänst. När de började föra människors grupptalan trodde jag att de var på den lilla personens sida, medan Gillberg står för det mest unkna i vår egen statsmakt.

Detta börjar kanske bli lite långt nu, och om jag skulle redogöra för all min kritik av Christopher Gillberg skulle jag nog kunna skriva en hel bok om endast detta. Det är tragiskt att Gillberg än i dag får forskningspengar och till och med härom året en utmärkelse av kungen.

Det jag istället skulle vilja se är att vårt samhälle helt fryser ut Gillberg för hans framfart och för att han brutit mot det förtroendeuppdrag han hade genom att bedriva Göteborgsstudien.

  • lasse

    Du har verkligen missat allting om Gillberg. Bara att gratulera för nu har du ju mycket att ta igen. Varför du anser att barn inte ska få hjälp i skolan utifrån sina förutsättningar kan ju bara du svara på men det är väl tur att du inte bestämmer om det. Själv håller jag med gillberg om att alla barn har rätt att bli godkända. Kärfve är sjuksköterska och ville få ut materialet som privatperson. Forskningen av Gillberg är väl genomlyst och det var att en privatperson skulle få sekretessmaterial han vände sig emot. Dagens forskning ger Gillberg rätt i hans teorier. Varför vill du inte att alla barn ska klara av skolan. Vad har du emot det.

  • Jag får väl påpeka att jag verkligen studerat Gillberg noggrant, har läst hans böcker och sett flera dokumentärer han intervjuats i. Så, jag har inget att “ta igen”. Och jag ser att du i dina efterföljande meningar kommer med en mängd ogrundade påståenden, jag börjar misstänka att du har någon personlig koppling till honom, eller att du helt förblindats av ett system som intalat dig att du inte klarar dig på egen hand. Hade jag haft mer inflytande i skolan hade vi haft mindre pillerförskrivning och diagnostiska etiketter, vilket Gillberg tyvärr gett oss mycket av.

    Kärfve krävde att få del av Gillbergs forskningsresultat som docent i sociologi – hennes förfrågan var mycket rimlig med tanke på att hans forskningsresultat stred mot det hon trodde på. När forskningsresultaten är av betydelse för andra människor är det en självklarhet att man ska få granska dem.

    Nej, Gillbergs forskning är inte “väl genomlyst”, den har endast blivit internutredd på Göteborgs universitet – ingen utomstående akademisk institution har fått tillträde till denna data.

    Nej, dagens forskning ger inte Gillberg rätt i hans villfarelser – som jag påpekade så har även Sverige i dag övergett hans DAMP-etikett. Som jag påpekade så tror jag inte på miljömässiga orsaker till dessa “störningar”, jag anser istället dem vara den naturliga biologiska mångfalden. Psykiatriker hittar på etiketter för att kategorisera normala människor, och Gillbergs egna påhitt fann helt enkelt för lite stöd.

    Ack, dina två sista meningar lät alltför dåliga, jag tror du får öva lite på polemiken. Själv ägnar jag mig som vanlig medborgare åt samhällskritik, och är förfärad över det inflytande Gillberg har tillskansat sig i vårt land. Hade det varit ordning på den akademiska granskningen hade han blivit utsjasad ur våra läroverk sedan länge.

  • lasse

    Helt fel. Kärfve har aldrig forskat och hon och Elinder begärde ut dem som privatpersoner.

    Jo den är genomlyst.

    Gillberg har aldrig förespråkat medicinering.

    Vad det är för etiketter du ser på dessa barn. Vart finner man den. Vem sätter dit den. Hur får de den att sitta kvar.

  • Jag vet inte om du är medveten om det, men för att få en docenttitel måste man bedriva forskning efter avlagd doktorsexamen. I hennes fall forskade hon om medeltida häxförföljelser. Ironiskt nog skulle hon få se sig jagad som en häxa av Gillbergs kollegor efter att hon kritiserade hans forskning.

    Vilken granskning av Gillbergs forskning utanför GU har du sett? Av vad jag vet fick ingen utanför denna institution någonsin tillgång till det forskningsmaterial hans team förstörde.

    Jag har läst flera böcker där Gillberg förespråkat medicinering av barn. Tyvärr har jag inte hans svenska böcker tillgängliga nu då jag bara lånade dem på biblioteket när jag läste dem, men i hans engelska “A Guide to Asperger Syndrome” förespråkar han just detta för barn med Asperger-diagnoser. Han anser att 8 år bör vara den tidigaste ålder då barn ska förskrivas dessa piller:

    “There is little information about the effects of these drugs on children
    under age 8 years, and so they should not be used (other than in exceptional
    cases) in those 7 years or under.” (sida 116, under rubriken “Serotonin re-uptake inhibitor (SRI) medications”)

    Med etiketter menar jag sådana som DAMP, ADHD m.m. – dessa etiketter stämplar barnen i samhällets ögon.

  • Jag glömde också nämna att Gillberg har haft ett intimt samarbete med det amerikanska läkemedelsföretaget Eli Lilly och hjälpt dem prova deras piller Strattera här i Sverige. Jag har också fått berättat för mig om barn på barnhem som tvångsförskrivits detta piller under hans kollegors ledning.

  • lasse

    Vi börjar med det enkla.
    I vilket forskningsprojekt behövde Leif elinder och Eva Kätfve Gillbergs material.

    Börja med den.

  • lasse

    Väntar fortfarande. Det borde vara en smal sak för dig. För du försvarar väl inte att två privatpersoner skulle få alla dessa barns journaler från psykologer att ha hemma på sitt köksbord. Det rimmar illa med dina artiklar. Så kläm vilken forskning det gällde eller skiter du i ungarna bara för att du inte gillar Gillberg.

  • Öh, väntar på vad? Jag har upprepade gånger besvarat dina påståenden. Det finns ingen mer olämplig person att handha dessa journaler än just Gillberg. Ta och läs vad han skriver i sina böcker – han ägnar halva texten åt att beskriva just hur konstiga han upplever de barn han arbetar med vara. Enligt honom har alla avvikande barn någon form av störning.

    Om Gillberg är din idol så har du mycket att lära, och du har verkligen blivit dragen vid näsan. Var vänlig och läs hans böcker, så du får bekräftat från honom själv hurdan människovän han är.

  • lasse

    Vad du säger är alltså att du skiter fullständigt i barnen eftersom du farit illa så är det Gillbergs fel och det beroende på att du inte förstår vad han säger. Du påstår att kärfve och elinder behövde materialet som forskare. Antingen visar du vilken forskning eller så visar det sig att du inte fattat någonting. Så återigen vilken forskning.

  • Du verkar ha ypperligt svårt med läsförståelsen, jag bryr mig visst om de barn som utsätts för diagnoser och döms ut i förhand. Jag anser att andra forskare borde ha haft tillgång till materialet för att kunna granska det. För detta behövs ingen fördefinierad frågeställning annan än viljan att se just om Gillbergs slutsatser stämmer. Och kan du skriva en enda kommentar utan en massa förolämpningar? Jag hade liksom väntat mig mer seriös respons, inte att behöva utkrävas svar från en DAMP-unge som du, som ser det som sin rätt att bara själv ställa ledande frågor utan att behöva bekräfta det riktiga i sin motståndares påståenden.

  • lasse

    Vad menar du när du sätter etiketten damp på mig. Förstår jag dig rätt när du säger att vem som helst som påstår sig forska skall ha rätt att få ut sekretessbelagt material om dessa barn. Ganska intressant. Nu har du satt en etikett på mig och jag är nu utom allt hopp enligt dig. Dessutom menar du att i strid med alla dina artiklar så skall hemligstämplat lämnas ut till vem som helst. Oerhört intressant. Ett tips på vägen. Forskare brukar forska när de vill bevisa motsatsen. Väldigt ovanligt med din modell att polisanmäla och lämna ut till vem som helst. Hoppas du inte jobbar med utsatta för du har obehagliga åsikter om barns trygghet. Har du kommit på vilken forskning det var ännu eller vill du ge mig fler etiketter.

  • Anna Fischer

    Gratulerar Daniel! Du är påläst och också har förstått! Men en sak har du
    missat!!!! Gillberg har blivit en någon sorts svensk nationalhjälte! Att strimla sin
    forskningsresultat i små bitar har bara förstärkt hans position! Det är mycket
    kontroversiell att diskutera denna figuren! Det finns en oändlig massa misslyckade människor som kan inte hantera sina ungar..dock inte pga. DAMP.
    Jag har bott i Sverige i många år men bor i en stor europesisk huvudstad! Läser
    mycket….bra uppdaterat…… Ingen har hört talas om Gillberg….han finns inte
    att hitta i europesisk press (förutom den engelska) och DAMP kommer på tapeten bara om man har verkligen uteslutet att det är inte andra socialpsykologiska orsaker att barn blir hyperaktiva eller uppvisar en “störd” beteende……. Som jag läser här ovan “gillbersanhängare” har hittat din blogg…..
    Ingen kan undvika dessa “blinda” massa som kommer att försvara en simpel
    bedragare som har i många år har fått även statlig forskningsstöd och trots det
    har förstört materialet som inte var hans EGENDOM! Det bara en allvarlig störd
    människa kan komma på den tanken! Den handlingen har faktiskt definitiv avslöjat herr Gillberg som “vetenskapsman”…….

    • Kul att se fler uppmärksamma vad för sorts person Gillberg är, annars tycks det som att man fort blir torpederad av hans anhängare bara man yttrar den minsta kritik. Får hoppas att man kan ändra allmänhetens uppfattning av honom, verkligen pinsamt för Sverige att han är i den inflytelserika position han är och att han fortfarande får forskningsanslag.

      Det enda ställe han tycks ha nått något egentligt inflytande är dårhuset Sverige. Han är ju helt värdelös som forskare och samhällsdebattör, allt han gör är att övertyga allmänheten att en massa människor är handikappade. Det slösas så enormt mycket pengar på den verksamhet han gett upphov till, varje år stiger kostnaden för LSS t.ex., som nu är uppe i närmare 45 miljarder/år.

  • Anna Fischer

    För ca 7 år sedan hade GP en reportage över Gillbergs &co och deras arbetsmetoder på UNI. Den lilla gruppen trakkaserade, förföljde alla som inte
    kapitulerat inför deras sjuka,auktoritera metoder! Jag vet inte om du kan komma
    åt dessa artiklar -där bla arbetskamrater vittnar om en fullständig sjukt arbetsklimat-. Samtidigt alla DAMP-diagnos över barn har bara exploderat……
    Jag har en personlig avsky för denna “profeten” där jag har följt en ung kille som
    har fått diagnosen DAMP, flyttat runt i olika skolor och till sist i tonåren begått
    självmord. Jag hävdar mycket bestämd -med lång akademiska och livserfarenheter- att DAMP -om det överhuvudtaget finns- är en biverkning på en
    fientlig, ohälsosam klimat där många barn idag måste bli vuxna -helst utan defekter.
    Allmänheten går inte att övertyga! Det är alldeles många som tjänar på det att
    lägga en påhittad diagnos på ett barn som har ingen chans att värja sig emot!
    Som bevis på detta har fått Gillberg en medalj från våran Kung som en uppskattning för ett hederligt och vetenskapligt utförd arbete……. Kul för honom…
    När jag berättade för mina vänner om strimlandet som innefattade 25-30 års
    forskning undrar de hur många år måste denna typ tillbringa i fängelse? Inga…säger jag! Sveriges rikes lag har en stor inbygg hierarki som gör att: “det finns lag för oss – och lag för “de andra”……… Gillberg har spelat i rätt division…. För honom kommer alltid att finnas förmildrande omständigheter………

    • Tack för tipset om reportaget, ska se om jag kan hitta det. Trist att inte universitets rutiner fungerade bättre så att Gillberg kunde ha kastats ut därifrån vid detta tillfälle. Det finns uppenbarligen stora brister i den akademiska världen som låter honom hållas.

      Trist att höra om han som begick självmord. 🙁 En sådan etikett kan betyda mycket för en persons identitet, att personen förväntas se sig som handikappad. Ofta sätts ju etiketter på rätt lösa grunder av skola och socialtjänst också, och man kan ofta misstänka ett ekonomiskt intresse, att få ut pengar för vård av denna person. Att man förstör personens identitet och framtid bryr man sig inte om. När jag gått igenom handlingar från förvaltningsrätt i olika mål har jag kunnat bevittna hur barn kan tvångsomhändertas endast pga dessa etiketter. Någon kan ha skrivit “svår DAMP” eller liknande, och sedan bryr man sig inte om just vad som hänt, utan bara placerar barnet på HVB-hem eller ungdomshem, där han eller hon underkastas statens tvång. Rättssäkerheten är tyvärr obefintlig på många områden i vårt samhälle.

      Faktumet att Gillberg inte behövt sitta inne en enda dag efter att ha förstört allt detta material måste göra det till ett av världshistoriens största forskningsskandaler. Allt handlar om hans personliga prestige, och jag är övertygad om att han skulle ha avslöjats som bluffmakare om andra forskare fått gå igenom materialet.

  • Josef

    Hej!
    Har följt synpunkterna idag om Gillberg och tidigare sett dokumänteren om skandalen på TV för några år sen. Ur vetenskapligt perspektiv har forskare som är godkänd forskare med akademiska meriter rätt att uprepa tidigare gjorda studier i syfte att studierna kan bekräftas eller avfärdas. Om en annan forskargrupp kommer fram till samma slutsats som tidigare studier bekräftas riktigheten i studien annars finns inte riktigheten i den studie som kontrolleras forskarna. I forskar världen är detta en självklarhet. Det som är svårheten med alla dessa bokstavsdiagnoser (ADHD, ADD mm) är att det inte tas hänsyn till den psykologiska och sociala miljöns påverkan utan, som i Gillbers fall, vilar enbart på vad han uppfattar varar genetisk. Än idag är forskningen otydlig hur stor miljön och arvet har betydelse i uppväxten och vuxenheten men det finns en diskussion om att dessa två delar samverka. Urspunget till alla dessa bokstavsdignoser kommer från MBD som var aktuell diagnos på 70, 80 talet i skolans värld med den diagnosen innehöll biologiskt fel (hjärnan) och var förusättning för bedömningen. Idag gör inte läkaren en biologisk undersökning (hjärnan) innan det diagnostisinteras till bokstavsdiagnoser pga att det kostar för mycket (se VADA-metoden). Gillbergs kunskap kommer inte ur psykologin utan läkarnas egen mix av männskans biologi och hans försök att förankra det inom psykologin utan egentlig forsknigsgrund. Slutligen ska vi komma ihåg att det är enbart en bedömning som är beroende på vilken kunskapsbas Gillberg har och vad Gillberg tror på och alla vet hur fel bedömningar kan vara.

  • Har du någon kunskap alls om diagnoser inom Npf?
    Vad är det du syftar på när du kallar min diagnos ADHD för etikett?
    Det jag kan läsa mig till är att du är full av fördomar därför att du inte inte har tillräcklig kunskap. “Jag är en stolt ADHD:are!”

    Christoffer Gillberg är en av de största inom forskningen kring Npf i Sverige. Han bidrar till att jag, min familj, släkt och vänner får en bättre livskvalitet idag – tack vare Gillbergs forskning.

    För att förtydliga några av dina fördomar har jag aldrig upplevts som ett problembarn. Jag är uppskattad på alla mina arbetsplatser. Har höga betyg i skolan och klarar universitetsstudier lika lätt som alla “normala”. Men stundvis lider jag av mitt funktionshinder.- Att sällan ha en normal aktivitetsnivå. Att sällan få sova en 8 timmars normal nattsömn. Att ständigt vara känslig för ljud och ljus. Att leva med hyperaktiva sinnen utan filter, – något du aldrig kan förstå utan att inneha ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Att leva i en kropp som ofta varvar upp på ett hyperaktivt högvarv där jag ibland nästan önskade att jag kunde vila ifrån mig själv. Den där etiketten du lyfter är endast skapad av sådana som du – fördomsfulla personer med låg kunskap. Det är nästan så att jag själv vill ge dig en etikett – idiotetiketten. Men nu är det så att jag har ADHD så därför trampar jag aldrig på andra så du får endast etiketten okunnig.

    Författare och Specialpedagog
    Kamilla Valter

  • Miroslava Radojevic

    Hej

    Jag blev helt uppriven när jag läste din artrickel! Christoffer Gillberg är ABSOLUT den ENDA och som har förstått vad autism innebär och hur skall man förstå sig på detta genom hans förskring, mångårig givetvis, där han klart och tydligt ger oss, tex. föräldrar en klar överblick BAD kan har ursakat autism och hur det kan ha nått var barn redan i i mammas mage!!!!

  • Linis

    Jaså Gillberg är en avskyvärd människa. Undrar vad DU gör för att hjälpa barn med behov av extra stöd?

    Jag är mamma till tre skolbarn med diagnoser inom autism spektrat, vad är din erfarenhet som fått dig att fatta keyboard och skriva illa om Gillberg och diagnoser i allmänhet?

    Linis

  • Pingback: Christopher Gillberg, forskningsskandalen och dess betydelse för svenska barn | Våga Vara Du()

  • Ove Andre Johansen

    Hei! Jag læser detta 4 år efter att du skriviet denna artikkel, och jag tror at du har fel och Gillbert har rætt Jag har norskt tastatur, så dærfør blir detta svorsk!