Varför vi nu måste lära oss av amerikansk kriminalvård

I måndags misshandlades en späd kvinnlig kriminalvårdare till döds på häktet i Flemingsberg, när hon ensam och obeväpnad eskorterade en farlig våldsbrottsling. Överfallet var oprovocerat, och ett 40-tal slag både med knytnävarna och batong utdelades mot henne. Det behöver inte gå till så här, det finns bättre modeller att tillgå än vår “humana” svenska kriminalvårdspolitik.

Redan under 1970-talet publicerade tre amerikanska forskare en metaanalys som populärt blev kallad “Nothing works” (ingenting fungerar), där de hade studerat de rehabiliteringsprogram man haft för intagna på anstalter mellan 1945 och 1967. Den slutsats man kom fram till var att, med något enstaka undantag, hade nästan inget program haft någon märkbar påverkan på benägenheten att återfalla i brott. Detta ledde till att man i kriminalvårdspolitiken bröt den dåvarande liberala trenden och istället fokuserade på samhällsskydd – att döma till längre straff, och se till att vistelsen på anstalt inte var någon trevlig upplevelse. Genom detta vägval har man sedan 1980 kunnat halvera antalet våldsbrott per person där borta. I Sverige tycks vi dock inte ha lärt oss något av detta, vilket måndagens incident visar – här når våldet nya höjder för varje år som går.

Om jag ska gå in på varenda liten detalj om varför jag anser amerikansk kriminalvård vara överlägsen den svenska skulle detta kunna bli en enormt lång avhandling som möjligtvis skulle tråka ut läsaren, varför jag ska hålla mig kort. Det är välbekant för alla att man är mycket hårdare med intagna i USA, och att man i många delstater även tillämpar dödsstraff. En vanlig myt man möter när man jämför de två systemen är att det svenska systemet, som lägger ned enormt stora resurser på rehabilitering och komfort, skulle leda till färre återfall. Verkligheten är dock en annan – dessa siffror är snarlika i båda länderna.

2010 publicerade BRÅ en rapport kallad “Återfall i brott: Slutlig statistik för 2004” där de fann att 39% av de dömda detta år hade återfallit i brott inom tre år. I USA publicerade National Institute of Corrections (deras motsvarighet till Kriminalvården) en liknande studie 2011 där man följde de som hade släpptes fria 2004. Man fann att 43,3% hade återfallit inom tre år. Ändå kostar den svenska kriminalvården sex gånger så mycket per person. En plats på sluten anstalt kostar en dryg miljon kr per år per intagen, medan den genomsnittliga siffran i USA är drygt 24 000 dollar per år, eller 160 000 kr.

Något det anmärkts på i detta fall är en kvinnas möjligheter att hålla kontroll över en våldsam intagen. I denna späda kvinnas fall skulle jag säga att möjligheterna är obefintliga, vilket denna tragiska incident visade, men det finns exempel på kvinnor som är bättre rustade att sköta vaktjobbet. I National Geographic-dokumentären “Tent City“, om sheriff Joe Arpaios fängelsekomplex borta i Arizona, intervjuade de en muskulös kvinna vid namn Spalding, som var en del av hennes fängelses Special Response Team. Hon tycktes hålla bra ordning på de intagna där.

Fast skillnaden där borta är förstås att man inte har något regelverk i vägen för väktarna att fullfölja sina uppgifter, och man fokuserar på fysiska möjligheter att sköta jobbet vid anställning, inte akademiska kvalifikationer eller könskvotering. Den mördade kriminalvårdarens socionomexamen var inte till mycket hjälp när hon stod inför denna våldsbrottsling.

Enligt mitt tycke kännetecknas svensk kriminalvård av alldeles för generösa rättigheter för de intagna, samtidigt som fängelsepersonalen hela tiden riskerar att JO-anmälas och ställas inför ansvarsnämnden om de gör de intagna det minsta illa. I måndags så förhindrades t.ex. den vårdare som anlände först på platsen från att slå gärningsmannen i huvudet på grund av ett idiotiskt regelverk. Ska vi verkligen ha det så? Under 70-talet fick vi i Sverige en ökänd lag kallad “Lag om kriminalvård i anstalt”, vanligtvis förkortad KvaL, med en enorm mängd rättigheter för fångarna. Denna har nu visserligen ersatts med 2010 års fängelselag, men denna behåller i stort sett alla förmåner. Att döma av lagstiftningen är kriminalvården menad att vara en hotellverksamhet där gästens behov måste tillgodoses, istället för samhällets svar på brottsligheten.

Det är dags att vi tänker om i denna fråga. Hur mycket våld måste samhället genomlida innan vi förpassar våldsbrottslingarna dit de hör hemma? Samt ser till att de inte utgör något hot när de är där.

  • lasse

    Din människosyn värmer alltid dtt hjärta. Du lever bara 60 -70 år försent. Du hade gillat att sköta kranarna…

  • Atlantica

    Kriminalvård handlar inte bara om att “hantera brottslingar” utan också om samhällets övergripande ideal, dvs. hur du ser på människor och vad du anser kännetecknar människovärde.

    det ideal och människovärde som du framhäver är inte önskvärt eller genomtänkt.
    Att behandla brottslingar illa berättigar deras egna behandlande av andra människor som antagligen är orsaken till att de fängslats.

    Du har antagligen bara missförstått eller blandat begreppen vilket är förståeligt om man bara skapar uppfattning från “rubriker” och inte själva texten.

    • Hmm, försöker förstå mig på dina resonemang, men de ter sig mycket märkliga. Vad det gäller första paragrafen – hur vi betraktar människovärdet borde istället avgöra hur vi tar itu med de som trampat på andra människors liv och rättigheter, det vill säga brottslingarna. Det är ett hån mot människovärdet att som i dag bara döma ut dagsböter och dylikt till pedofiler.

      Mina ideal och min syn på människovärdet är väl förankrade i västerländsk tradition, men dessvärre har man frångått detta i dagens Sverige, och man identifierar sig med brottslingen istället. Man talar om att ge brottslingar en andra chans, när andra människor aldrig ens fick någon första chans på grund av brottslingen. Man sänder signalen att brottslighet är något acceptabelt, och att samhället har ett ansvar för att få brottslingen att sluta begå brott, när detta ansvar ska vara hans eget.

      Jag har studerat detta noga och funderat mycket över det, och har insett att vårt sätt att hantera brottslingar i Sverige är helt åt skogen och har gett upphov till den brottsexplosion vi fått uppleva de senaste decennierna.

      • Atlantica

        Vad är din motivering till att det är ett “hån” hur vi behandlar brottslingar idag? Varför inte en hyllning till ett intellektuellt och positivt samhälle där man värderar människor högt, oavsett lott i livet.

        Det är skillnad på straff och konsekvens, och där finns inga siffror eller studier som stödjer idén att “Straff lönar sig”.
        Om vi säger så här, brott har alltid varit del av vår historia, och det har straff också: har vi mindre brott pga av straff? Nej.

        Att slå om tankesättet till att ha konsekvenser för “samhällsonyttiga” handlingar är en sund och genomtänkt position, att förkasta den för att den inte på ett magiskt sätt löser allt omedelbart verkar bara naivt, nästan lite gulligt men framför allt intellektuellt otåligt.

        • Jag gör mitt bästa för att människovärdet ska respekteras, oavsett vilken ställning man har i samhället. Brottslingarna trampar på detta, och deras “lott i livet” är inte bakgrunden till att de begår brott. Redan på biblisk tid fördömde man de personer som försökte ursäkta brottslighet med fattigdom. För att citera 3:e mosebok 19:15:

          “I skolen icke göra orätt i domen; du skall icke hava anseende till den ringes person, ej heller vara partisk för den mäktige; du skall döma din nästa rätt.”

          Ack att vårt samhälle inte kommit längre i dag än att vissa fortfarande gör det.

          Förr i tiden hade vi en låg våldsbrottsnivå, genom att vi tillämpade hårda straff. Runt 1950 var våldsbrotten och de sociala problemen i Sverige som minst, och då hade vi drygt 60 fall av dödligt våld per år, med en befolkning på 7 miljoner. Nu har vi en befolkning på 9,5 miljoner, och förra året hade vi 330 fall av dödligt våld. Den liberala kriminalvården är en betydande faktor i detta.

          Hmm, “konsekvenser för samhällsonyttiga handlingar”? Jag antar att du är en marxist som likställer väpnade rån med företagare som undanhåller skatt från staten? Eller rent av de människor som beter sig på ett traditionellt sett lagenligt sätt, men vars livsval inte faller till din belåtenhet? Brott ska ha en klar definition, inte vara grundat på ideologiskt tyckande – annars får vi en diktatur.

          • Atlantica

            Du har fortfarande inte lagt fram belägg eller motivering till att det handlar om ett “hån”? Om du inte menade att ett bibelcitat på något sett har ett värde i sammanhanget (eller ens i allmänhet)?

            Och vad menar du sedan med att vårt samhälle inte kommit “längre”, varför har du valt en så förlegad syn på samhällsutveckling som “mot något” eller “till något”?

            Jag ber dig verkligen att börja citera källor till de uppgifter som du presenterar som om de vore sanna, “Förr i tiden hade vi en låg våldsbrottsnivå(…)”
            Var kommer de uppgifterna från? Med vilka kriterier skapades de? Hur ser kriterierna ut nu? vad är undersökningen som du jämför med? skapad av vilka? vilket syfte?

            Utan belägg är det bara en presentation av DIN subjektiva tolkning och uppfattning som presenteras i ett objektivt format, vilket bara är påståenden vi kan bortse från av uppenbara skäl.

            Jag förstår inte varför du valt att anta just marxism men du får inte medhåll för dina vänstervridna uppfattningar från min sida.

            Jag är riktigt nyfiken på hur du då vill definiera “Brott” om det inte ska ske av ideal av en myndighet. Ska DU vara den som definierar brott? ska det vara DIN åsikt? är inte det MER som Diktatur tycker du? Notera nu att diktatur syftar på ett skick där vi har EN “talare” som “dikterar” och avgör, vilket verkar vara just vad du framhäver vara rimligare än att en grupp eller organisation utav sina ideal väljer definitionen av brott.

            Det är OK att erkänna om du tänkte lite fel där, koncepten och begreppen är rätt kluriga om man bara hört talas om dem och vill använda dem igen